Carsten Jensen är en av Danmarks mest kända författare och kulturskribenter, inte enbart för sin romankonst som han har fått pris för, utan också för sina kritiska essäer och kulturartiklar där han tagit klar ställning för vad han kallar ”anständighet” och ”ett minimum av medmänsklighet”. Hans sikte har varit inställt på att belysa hur debatten fått en allt hårdare ton visavi migranter och flyktingar. För det har han fått betala priset av att i en del kretsar betraktas som landsförrädare.
 
För en stor svensk publik har han kanske gjort sig mest känd i den rollen, som samtidskritisk kulturskribent med skarp penna har Jensen i många år medverkat på kultursidorna i Dagens Nyheter.
 
Men Jensens böcker har också rönt stor framgång. På svenska har utkommit ”Jorden i munnen” (1992), ”Jag har sett världen börja” (1997), ”Jag har hör ett stjärnskott” (1998), ”Konsten att se sig själv i nacken” (2003)
”Vi, de drunknande” (2008) och ”Sista resan” (2009),
 
Carsten Jensens senaste bok ”Källarmänniskor” ges nu ut på svenska och i den ställer han många frågor till sig själv och oss alla. På baksidan står att läsa:  ”Vad kan jag göra för att påverka historiens krafter? Har vi som samhälle slutat med att hoppas och handla? Betyder det att bara hatet och fruktan kan binda oss samman i framtiden? Är populismen psykoterapi för utsatta människor som befrias från osäkerhet och självförakt bara genom att rikta föraktet mot andra? Finns det ett alternativ?”
 
Hur ser han på en författares möjligheter och förpliktelser givet den europeiska utvecklingen i allmänhet och i Skandinavien i synnerhet? Och hur förhåller sig kolumner, kulturartiklar och krönikor till litteraturen? Hur kan en författare verka i tider av växande polarisering och populism?  Det samtalar Carsten Jensen med Litteraturkanalens Mikael Olsson Al Safandi om
Språk: Skandinaviska