Oum Kalthoum, även kallad Stjärnan i öster, anses fortfarande vara den största arabiska sångerskan i historien - fyra decennier efter sin död.

Att Oum Kalthoum skulle bli en megastjärna var inte alls självklart. Hon kom från en liten by i Nildeltat på den egyptiska landsbygden och hennes pappa, tillika bygdens religiöse ledare, klädde ut henne till pojke så att hon skulle kunna sjunga offentligt.

Senare, efter att ha flyttat till Kairo, tog hennes karriär verkligen fart. Hon träffade den berömde poeten Ahmed Rami som skrev hundratals texter för henne. Sångerna hon sjöng handlar om tidlösa teman som kärlek, längtan, och förlust. Under hennes konserter kunde en enda låt fortsätta i flera timmar, beroende på hur publiken reagerade. Improvisationer som fick publiken i något som mest kan liknas vid trans genom upprepningar av samma vers om och om igen, med subtila variationer.

Att Arabvärldens kärlek till sin sånggudinna inte vet några gränser visades vid hennes begravning. Över fyra miljoner människor följde kistan till den sista vilan i Kairo 1975.

När Re:Orient ville sätta upp en föreställning kring Oum Khaltums live vände de sig till regissören Johanna Huss. Johanna är en av alla dem som fascinerats av historien kring den legendariska världsstjärnan och hon skrev  barnföreställningen ”Oum” om sångerskan. Premiären var på Barnens Underjordiska Scen hösten 2014, men har redan hunnit visas i Malmö, Göteborg och Uppsala också. Till sommaren ska föreställningen visas runt om i Stockholm med Parkteatern. Kritikerna har enigt hyllat föreställningen.

-Hennes historia är fascinerande. Mot alla odds blir hon megastjärna. Jag tror att det är en historia som alla förstår, gammal som ung. Så den passade egentligen väldigt bra att göra en barnföreställning av, säger manusförfattaren och regissören Johanna Huss.

I föreställningen får publiken ett smakprov på Oum Kalthums sånger, men också nyskriven musik i superstjärnans andra av kompositören Mousa Elias. Han finns också med på scenen och spelar både Oums pappa och mamma. Feras Sharstan, på stränginstrumentet kanun och slagverk, gestaltar hennes bror.

Från salongen får vi följa de olika stadierna i Oums liv. Från förväntansfullt barn med drömmar om framtiden, till den mer härdade superstjärnan som mot slutet bär solglasögon. I verkliga livet drabbades Oum av en ögoninfektion som ledde till att hon oftast bar solglasögon för att skydda ögonen. På scenen skulle man kunna tolka det som att hon mot slutet vill stänga ute världen. Kanske åter igen vara den förklädda lilla flickan i pappans hägn.

"På fyrtio minuter gestaltar Berg Böhm en psykologiskt djuplodad mänsklig resa. Mig berör den djupt och för den yngre publiken kan jag tänka mig att det hela fungerar som möte med en värld där saker och ting inte är sanna eller falska, verkliga eller påhittade. Där det är alldeles i sin ordning att stjärnhimlen tänds när man knäpper med fingrarna och om det inte finns någon måne, tja, då får man anlita ett zinkfärgat soptunnelock!”, skriver Hedvig Ljungar i en hyllande recension i Tidningen Kulturen.

Musiken är definitivt det centrala i föreställningen, tätt hopslingrad med sagan om hennes liv. Men också leken med könsrollerna. Och symboliken. Budskapet är att inget kan tysta musiken.

På scenen, i huvudrollen, återfinns Sofia Berg Böhm.
-Vi behöver fler historier från andra kulturer och andra delar av världen för att visa på den rikedom och det arv som finns även här i Sverige. Det vidgar vår gemensamma vy och krymper världen. Att fler representeras i det offentliga rummet och även i barnkulturen är en demokratisk skyldighet. Det blir en bekräftelse - inte minst för dom med rötter i Mellanöstern - på att den kulturen också finns och är viktig även här, säger Sofia Berg Böhm.

Flera av föreställningarna ges för nyanlända flyktingar.
-Många barn har blivit överraskade över att höra sångerna och språket som de känner igen hemifrån. Jag tror att det är en lättnad för nyanlända barn att få se att det finns spår av hemlandet även här, på oväntade ställen och inte bara hos föräldrar och släktingar, berättar Sofia Berg Böhm.

 Hon beskriver hur en 11-årig pojke på första raden som just kommit till Sverige sjöng med i en hel sång.

 -Det var väldigt berörande och härligt. Vissa nyanlända barn har börjat gråta. En hel grupp skrattade väldigt mycket och hängde med i svängarna trots att de inte förstod svenska, säger Sofia Berg Böhm.

En i publiken tackade särskilt efter föreställningen.

- Tack, du tog mig tillbaka till mitt hemland! Det är en helt magisk upplevelse, berättar Sofia Berg Böhm.

Av: Nathalie Beser