Mitt i hjärtat av det område som i dag kontrolleras av Islamiska staten (IS) finns staden Dayr al-Zawr. En gång i tiden var staden kulturellt centrum och fullt av kreativitet. I dag styr IS staden med shairalagar och det syriska inbördeskriget har lämnat stora delar av staden i ruiner.
Dayr al-Zawr är musikern Mousa Elias födelsestad och kärlek. Nu har han satt ihop en ensemble - The Nordic Ishrak Ensemble – för att hylla musiken och kulturen i Syrien och Irak.  

-Det är definitivt en protest. IS kommer för att krossa vår civilisation. Musik, konst och historia. Och så hänvisar de till Gud. Det är hemskt. Som om de vet något om vad Gud vill, eller Mohammed, säger Mousa Elias.

Ensemblen består av nio framstående musiker från både Irak och Syrien, de två länder där IS utropat sitt ”kalifat”. De bor alla numera i Sverige, men flera i ensemblen åker på världsturnéer med några av Mellanösterns stora världsstjärnor. Sångerskan Ilona Danho har bland annat turnerat med Daniel Barenboims orkester och Feras Charestan, på stränginstrumentet kanun, har spelat med kända artister som Fairouz och Marcel Khalife.

Förutom oud, sång och kanun, spelar ensemblen också ney, fiol, cello samt slagverk, allt under ledning av kapellmästare Mousa Elias.

På repertoaren finns sånger om hopp, kärlek och förtröstan, som alla från regionen känner igenom och älskar.
 
-Det är viktigt att någon tar hand om den här musiken. Den förtjänar det. Den riskerar att komma bort i de krig och konflikter som pågår i regionen.

The Nordic Ishrak Ensemble är egentligen en fortsättning på de två Re:Orient-projekten ”Vid Tigris utlopp”, med irakiska musiker, samt projektet med syriska musiker kallat ”Burst of Sparks”. En av de mest centrala erfarenheterna från de projekten var att inse hur viktig musiken från barndomen är för dem som flytt. Vid alla konserttillfällen utbröt spontan allsång med publiken. Mousa Elias berättar att de traditionella sångerna och musiken talar direkt till hjärtat och skapar en känsla av identitet och samhörighet.

-Det är ett slags tröst. Men det är också ett sätt att visa att vi fortfarande finns här och att vi lever. Ingen kan tysta oss eller vår musik. Den är mycket starkare än någon terroristorganisation, säger Mousa Elias.

Han kom till Sverige redan 1999, tillsammans med sin fru, och undervisar sedan tio år tillbaka på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i oud. Han drömmer om att kunna återvända till Dayr al-Zawr en dag, eller till Aleppo där han växte upp, som också skövlats av kriget. När IS tid i historien är över. Och när det syriska inbördeskriget rasat färdigt.

-Jag längtar tillbaka varje sekund. Jag drömmer om platserna och människorna ofta. Både om de som finns kvar där och de som inte längre finns. Jag tror jag hade blivit galen om jag inte haft musiken.

Av: Natalie Beser